Livet går vidare. ett samtal med mig själv, fast högt.

I sjukdomsdagar, har jag haft tid att gå på museum och ransaka diverse saker. Och den ständiga frågan som slår mig i huvudet är, varför gör man som man gör? (kryptiskt,,) Men ärligt talat tror jag bara det är tillgången på information som ger mig en allt för vid bild av att alla gör precis samma saker och försöker vara unika. Endå måste jag va en del av det? varför gör man som man gör? På tal om något annat. så saknar jag min bästa vän. det gör jag. som vanligt när hon inte kaosar runt här. men den här gången ballar hon ut någon annanstans och jag är ganska fett så exkluderad. for better or worse. Jag känner mig som ett visset blad hon stoppat i garderoben för att det känns bäst så.