Sen när blev mitt första prio att obsevera?
Jag tänker för mycket.

Det är så lätt att tyna, tvina bort här fast men existerar mycket mer här, nu, mer än någonsin om man jämför med karga ensamma ön.
Jag har lärt mig så mycket, så mycket om saker jag inte vet vad jag skall göra med?
Jag är på riktigt inte ensam här och det är en känsla man kan dö för, trotts det är jag lämnad och tillockmed övergiven känns det som..
Hon sa att det var slut och sedan dess går jag runt med ett illamående utan dess like.

Det börjar bli bättre nu iallafall, jag vill vara älskad till minsta cell och inte vara någons hinder.