Bitterljuva höst.
I början är den alldedes färgsprakande och ljus, nu är allt grått och mörkt.
Det biter sig in på själen och allt känns dubbelt så mycket tristare.
ELin flyttar ut, jag kommer sakna att ha någon som väcker mig varje morgon och är uttråkad. Hoppas de blir bättre på det andra stället.
Vi kommer nog klara oss fint här i Hällväldet men just nu är det som att stirra rakt in i en vägg.
Nu måste jag göra kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar