Idag var det studentbal.
Alla anlände i skiiiiit snygga bilar, för att sedan stå och mingla i 3 timmar.
När man stod där blev man helt borttappad i en armé utav pastelliga, glittrande, fluffiga, snäva studenter som vartannat sjönk ner i jorden med sina höga klackar och trippade iväg galet snabbt, så inte vad det lätt inte att hålla reda på min kusin som jag var där för att glo på...
Varför kan jag inte vara så där oklanderligt konkret som en karaktär från en bok?
Just nu sitter jag i min säng och är så där otvivelaktigt Okonkret igen...
Det finns människor, om vilka det är svårt att
säga något, som plötsligt och fullständigt ger en
verkligt typisk karaktäristik av dem. Det är sådana
människor, som i allmänhet kallas "" vanliga människor" ,
flertalet, och som verkligen utgör den stora majoriteten
i alla samhällen. Författaren försöker i sina romaner och
noveller mestadels att välja ut samhällstyper och framställa
dem mönstergillt och konstnärligt-- typer, som mycket sällan
påträffas i sin helhet i verkliga livet, men som icke desto mindre
nästan är verkligare än verkligheten själv. (Dostojevskij(1868)1977:466).
Förövrigt så blir jag arg för att de sträck jag målar inte vill bli så som jag vill ha dem.
dom blir krokiga och jag vet inte vart dom slutar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar